Ida Skovmand skrev igår om personliga preferenser och vad de grundar sig i. Vilket plagg överlever trender och säsong för just dig? Och än viktigare; varför? Intressant ämne som jag inte kan låta bli att fortsätta spåna lite kring.
Ämnet, eller diskussionen om ni så vill, är så mycket större än stil, även om det är ett intressant exempel på det. Ämnet kan också definieras som en fråga kring vad som är jag, och vad som är samhället. Drar man det ännu längre befinner vi oss helt plötsligt i diskussionen kring biologi och miljö. Det vill säga; vilket har störst påverkan för utvecklingen av din person, biologi eller miljö?
Själv är jag en övertygad miljötroende. Jag tror att biologi har ytterst liten påverkan på vem jag är och vilken min referensram är. Och som en mycket smart vän sa en gång; den biologiska påverkan - vad är det som säger att den i sin tur inte är miljöpåverkad?
Poängen är att vi vet inte riktigt hur stor varje andel är, eller varför. Däremot finns det fortfarande stora delar av samhället som föredrar att förklara beteenden, tendenser och sociala grupperingar med just biologi. För att så har vi alltid förklarat det. I princip. Läs valfri text av Per Ström, så blir ni smärtsamt medvetna om vad jag menar. Vi skulle ju lika gärna kunna välja att förklara utifrån miljö. Även om vi inte vet säkert. Min övertygelse är att vi skulle få ett mer tolerant samhälle. Och det är snarare valet av förklaringsmodell som är intressant i förhållande till att föra en diskussion om vad som är en absolut sanning.
Så för att spinna vidare på det Ida Skovmand började resonera kring, ska jag försöka svara på frågan kring varför jag alltid köper randiga tröjor, och aldrig tycker att jag klär i sneakers.
Jag tror att direkt när jag föddes utsattes jag för miljontals intryck. I början hade jag inga verktyg för att hantera dem. Det var mest färger och ljud, som inte kunde placeras i fack, eftersom jag inte hade skaffat mig sorteringsverktyg än. Jag saknade förmåga att definiera, att sätta namn på saker.
Efterhand lärde jag mig att sätta namn, samtidigt som intrycken blev fler och fler. Det var kumulativt på så sätt att ju fler verktyg jag fick för att hantera intrycken, desto fler fick jag tillgång till. Verktygen skapas på något sätt av intrycken. Genom att positivt och negativt förstärkas vid intryckens passerande växte verktygen fram. Snart nog utgör alla dessa intryck, som fortfarande störtar emot mig, en referensram.
Hår uppsatt i knut är fortfarande en referens till när min mamma satte upp sitt hår varje morgon, innan hon begav sig till jobbet. Hon hade hårnät och hårnålar, och jag stod i dörröppningen och tyckte att hon var finast i världen. Hon sprutade på sig Givenchys Ysatis och den doften kommer jag för alltid referera till trygga, tröstande kramar. Och så vidare, och så vidare, intryck efter intryck. Framme vid dagens datum. Vem är jag och varför är jag inte precis som alla andra som växte upp samtidigt som jag?
Livet är alldeles för komplicerat för att två olika personer skulle uppfatta samma sak samtidigt. Och livet är för stort och härligt för att jag ska kunna skaka fram referenser till varje preferens. Och säkert finns det en del som förklaras biologiskt. Min poäng är att jag inte ser poängen med att förklara människan så. Därför väljer jag att förklara det annorlunda.
Varför jag gillar randiga tröjor, men inte mig själv i sneakers? Jag vet inte. Och det är fantastiskt.
No comments:
Post a Comment