Igår var jag i Köpenhamn och tittade på när damerna gjorde upp om världsmästartröjan. Det var helt perfekta väderförhållanden. Inte en vindpust, mestadels sol och ganska behaglig temperatur. Jag stod bakom kravallstaketet med gåshud och otåliga ben. Det såg så härligt ut!
Enda problemet med att stå som åskådare en så perfekt dag, är att jag inte cyklade själv. Därav otåliga ben. Hela veckan har gått åt till jobb, dåligt väder, akupunktur, spinning och jobb, jobb, jobb. Och nu ingen cykling i helgen heller. Det värsta är hur tydligt det påverkar mitt humör. Jag är på riktigt inte lika glad. Dessutom blir min självbild lite naggad i kanterna.
För att täcka upp för bristen på träning och för att lugna mina ben, slängde jag in lite styrketräning igår. Inget avancerat, bara hemma med kroppen som motstånd. Vi kan väl säga som så att jag behöver inte en kudde för att kunna sätta mig, utan snarare att om jag sätter mig kommer jag inte upp igen. Jag har sån fruktansvärd träningsvärk idag. Ni vet sån där som gör att man vill inte gärna böja benen alls när man går. Så man stapplar fram som en zombie. Armarna vill inte vara ovanför huvudet, och att skratta är inte skönt. Sammanfattningsvis - aj.
Den här arma kroppen ska i alla fall inte få cykla idag heller, eftersom jag såklart åker in till Köpenhamn igen. Idag ska herrarna slåss om världsmästartiteln och det får inte missas! Bara stämningen i sig är värd att köra dit för.
Alla som inte har möjlighet att åka till Köpenhamn borde genast cykla själva (lucky bastards) eller slå på eurosport och njuta. Håll tummarna för att det blir ett mer händelserikt lopp idag. Och för att mina nerver överlever.
No comments:
Post a Comment