Wednesday, August 3, 2011

Svettig och härlig

Jag är en person som gillar att träna, det vet ni. Ni vet också att jag är en person som gillar att klä upp mig, klä ut mig och spöka ut mig i allmänhet.

Precis som att musklerna blir större, eller starkare när man tränar, tränar man också upp andra delar av kroppen. Som t.ex. svettkörtlarna. Ju mer van du är vid att svettas (som vid träning, bastu eller annat), desto lättare sätter svettningarna igång. En högst ovetenskaplig förklaring, men så har jag alltid fått det förklarat för mig.

Så eftersom jag tränar mycket och ofta och dessutom gärna bastar efteråt, är mina svettkörtlar ganska vältränade. Minst sagt.

Jag svettas när jag är varm, när jag är kall, när jag tar i, när jag slappar, när jag äter, när jag andas. Jag svettas.

Det är inte kvinnligt att svettas. Eller, rättelse, det är inte kvinnligt att svettas precis hur som helst. Det ska i sådant fall vara svett under kontrollerade former. En kvinna med lite glans i urringningen går hur bra som helst. En kvinna med stora LP-skivor under armarna går inte särskilt bra.

Ok, så stora LP-skivor under armarna är kanske inte uppskattat angående någon alls, men jag får ändå för mig att svett är något vi associerar med män. Därav är det mer ok med svettiga män.

Det här är verkligen något jag får tampas med. Varje gång jag anstränger mig det minsta, blir min kropp överlycklig och tänker jaha! Nu är det dags igen! Låt nedkylningsprocessen starta! In på scen kommer gigantiska mängder okvinnlig svett. Och så här vet jag att många tjejer har det.

Hur gör man då? Sluta träna är inget alternativ. Nej, man löser det, som med allt annat, efter bästa förmåga. Man börjar t.ex. med att ta reda på vilken deodorant som är absolut bäst.

De flesta deodoranter för kvinnor är nämligen skapade efter föreställningen att kvinnor inte svettas. Även om de säljer sig själva som "For the active woman!" med käcka modeller som hoppar direkt i kontorskläderna efter träning utan att dofta ett uns av galen tant med för många katter, så utgår de fortfarande från att kvinnor inte svettas särskilt mycket.

Jag gick en dag till apoteket och sa uppgivet till ett biträde att ok, jag svettas väldigt mycket. Hur gör jag? Lyckligtvis hade jag råkat snubbla på en kvinna som hade exakt samma problem, och dessutom funnit lösningen. Vichy har en deo som är gjord för kvinnor med kraftig transpiration. Den finns på apoteket och kostar runt hundralappen. Det är värt varenda spänn.

När man hittat den här deon och skrivit kärleksdikter till den ett tag så inser man att den fortfarande inte löser problemet med LP-skivorna.

Det finns de som använder något medel som täpper till körtlarna, vilket gör att de faktiskt inte kommer ut någon vätska. Men det avråder jag å det skarpaste från, då vi faktiskt behöver svettas. Jag får exempelvis dålig hy om jag inte svettats som vanligt på ett tag. Det är förutom ett sätt att kyla ner kroppen, också ett sätt att rena.

Istället fortsätter man med att aldrig klä sig i färger som lätt visar fläckar. Man kan ju också helst undvika syntetiska material (syntetiska material andas inte alls, eller mycket mindre än naturmaterial), men det är svårt.

Och sen gör man det till sin sak att ständigt berätta för olika stackare som råkar få höra, att man är en härlig tjej som svettas som en karl. Därför det är ju där problemet ligger egentligen, eller hur? Att vi inte får svettas. Jag skäms fortfarande ögonen ur mig när jag inser att jag gått runt och flashat mina LP-skivor. Men sen blir jag så förbannad på mig själv! Jag går alltså runt och skäms för att jag är människa!

Nåja, alla lär väl inte gå runt och vara stolta över sina LP-skivor inom det närmaste, men vi kan ju börja med att prata om det.

No comments: