Min sista semestervecka har passerat fort och med en viss uppgivenhet. Jag har varit sjuk, det har regnat och det känns som om jag inte gjort ett jäkla dugg.
Idag ska jag förhoppningsvis cykla för första gången sen i söndags. Det kommer att gå lugnt till, jag känner att kroppen fortfarande är lite ömtålig.
Det var inte så här det skulle bli! Jag skulle cykla 30 mil den här veckan också! Inte ligga i soffan och snyta mig, medan hösten vann slag efter slag mot sommaren.
Jag har alltså suttit inomhus i en vecka, utan att röra på mig särskilt mycket. Det tar inte lång tid innan jag börjar känna mig blek, svag, tjock, meningslös. Solbrännan bleknar och musklerna förtvinar. Jag vet att det är överdrivet, men det är så det känns.
Ja, det finns faktiskt inte mycket mer att göra än att svälja besvikelsen och börja planera inför nästa vecka. Tillbaka till jobbet och cykla så mycket det går runtomkring. Det ska ju fortsätta vara ljust ett tag till, det är i alla fall positivt.
Igår gick dessutom mina glasögon i sönder. Ena skalmen trillade av, och det gick inte att laga. Först trodde jag att jag skulle få gå runt och se ut som den klassiska nörden, med ihoptejpade glasögon. Men min optiker satte tillfälligt dit ett par andra skalmar istället. Så lyckliga jag har nu ett par väldigt fräsiga skalmar med strass på! Hurv. Ursäkta, men strass är verkligen inte min grej.
Ja, som ni märker, det är en sur jäkel som skriver idag. Och jag förbehåller mig rätten att vara det.
No comments:
Post a Comment