Det har varit ganska stressigt den senaste tiden. Första veckan tillbaka på jobbet flöt på bra, och stressen låg snarare i att hinna med att cykla, trots brist på dagtid. Och dessutom; jäklar vad trött man blir av att jobba! I alla fall innan man vant sig igen.
Nåja, jag lyckades ganska bra skulle jag vilja säga. Lyckades klämma in drygt 30 mil förra veckan och det är jag väldigt nöjd med. Sen körde jag förvisso in 20 av dem i helgen och det kostade på lite. Muskelfästet i vaden är lite inflammerat just nu, så idag har jag vilodag.
Jag älskar verkligen sommaren. Ljuset, värmen, solbrända ben och all cykling i världen man hinner med. Men visst är det något speciellt med tiden som är just nu? Solen skiner fortfarande, kvällarna är fortfarande ganska ljusa och temperaturen snuddar ibland vid tjugo-strecket. Och ändå är det lite krispigare i luften. Man känner att värmen ändrat karaktär och skuggan är inte lika bekväm längre.
Ute på cykeln luktar allting annorlunda dessutom. Från de tunga blommiga dofterna hos sommaren, cyklar jag nu igenom den kallare doften av multnande löv, och kall fukt.
Men ungefär här vill jag stanna. Jag är inte alls sugen på mörkret och den bitande kyliga vinden.
Nåja, det finns fortfarande en massa fina sommarcykel-tillfällen kvar. Och jag ska utnyttja dem så mycket det bara går!
No comments:
Post a Comment