Fan också. Jag behövde tydligen bara formulera tankarna kring balansen för att kroppen skulle reagera. Jag vaknade i morse med ont i halsen och snuvig. Senare på dagen fick jag feber.
Jag var så otroligt stolt och glad över att jag lyckats cykla ihop 31 mil förra veckan. Om inte febern slutar ikväll, verkar inte min sista semestervecka innehålla samma lycka.
Den här förkylningen verkar i och för sig vara av en mild sort, det känns som om den kommer gå över ganska fort.
Men det är så otroligt frustrerande när jag tänker på att jag redan idag, tappat lite av det jag jobbat ihop. Det är alltid lite segare att komma tillbaka efter sjukdom.
Min kropp gör gärna såhär. Om jag försökt leva livet lite för mycket, blir jag sjuk. Får feber ganska ofta, och verkar vara extremt infektionskänslig. Jag har äntligen tagit tag i det och bokat tid hos läkaren. Orkar inte ha det såhär längre. Träna och träna och komma i form för att sedan börja om från början igen. Som att ta fem steg framåt och konstant behöva trippa tillbaka tre steg.
Ja, nu får ni mitt gnäll. Blev lite deppig bara. Men förhoppningsvis sitter jag i sadeln igen, fortare än ni hinner säga kedjetatuering. Here's hoping.
No comments:
Post a Comment