Äventyr

Jag sitter vid mitt köksbord och lyssnar på tangenter som som knapprar. Det är sent på dagen och jag har precis delat frukost med min bästa kompis.

Nu sitter vi under tystnad med varsin dator och lyssnar på varandras rytmiska fingerspel. Det känns tryggt och fint.

Min bästis är här på besök och vi klämmer som vanligt in allt som vi måste prata om. I huvudet skapar jag en lista över saker jag måste komma ihåg att prata om, fråga om och bara lyssna till. Och när småtimmarna kommer, när vi säger godnatt, när vi säger farväl, är listan långt ifrån avklarad. Som vanligt.

Det trummar rytmiskt från andra sidan bordet, och emellanåt uppstår en paus följd av ett djupt andetag. Jag känner så väl igen trygghetens ljud. Min bästis skriver, och ofta skriver hon fram gåshud hos mig. Så bra är det.

Idag ska vi ge oss ut på ett nytt äventyr tillsammans. Jag ska få visa henne cykel. Stoltheten att kunna visa upp sin passion blandas med stoltheten över att hon vågar, är nyfiken och kastar sig ut känner inga gränser.

Sista kaffet är uppdrucket och det börjar bli dags att sätta igång dagen. Listan bockas av och fylls på. Tangentspelandet upphör och byts ut av fniss och trängsel på toa. Vi pratar oss igenom tiden och ger oss av på äventyr.