Jag tänkte skriva ett litet stycke som riktar sig till de personer i världen som inte cyklar. Mer specifikt till de som befinner sig i min krets. Vänner, familj, kollegor. Ni.
Ni är verkligen helt fantastiska! Ni accepterar att jag numera inte alltid hänger med. Ni lyssnar på historier om snittfart, kilokalorier, utförskörningar, klättringar, blodsmak, väggar, motvind, regn, cykelbränna, spurter, mil hit och mil dit, ont i axlarna, ont i ryggen, muskelfästesinflammationer, cyklar, kläder, skryt och annat insnöat. Och sen frågar ni. Varje gång. Hur var cyklingen? Hur långt blev det? Gick det bra? Trots att öronen måste blöda på er.
Ni fina människor. Ni vet vilka ni är. Tack för allt.
No comments:
Post a Comment