Sagan om jeansen

Hur många kulturella referenser kan ett enda plagg bära på? Med jeansen blir det uppenbart att några sådana gränser inte existerar. Från arbetsklädsel, via rock'n'rollen, en sväng förbi fotbollsmorsor till att syfta till egentligen allt och alla. Känner ni någon som inte äger ett par jeans? Jag känner en två tre stycken, men jag tror det är ganska ovanligt.

När jag tänker på jeansen som plagg, slås jag av hur barriärbrytande plagget faktiskt är. Tänk på det. Vilken mänsklig gräns har jeansen inte besegrat? Den generationsbetingade? Jo. Den klassmässiga? Jo. Den kulturella? Jo. Nåja, visst finns det undantag. Men efter en snabb blick i garderoben undrar jag om det verkligen finns ett annat plagg som tillhör så många. Både i sak och koncept. Jag tror verkligen inte det.

Min pappa minns fortfarande sina första jeans. De kom hela vägen från Amerika och 1959 i Katrineholm förvandlades min pappa till Elvis. Eller åtminstone ser jag honom så, när jag hör historien berättas. Han och hans kompis var de enda i Katrineholm som hade jeans, och naturligtvis var de dödligt häftiga.

Själv minns jag inte mitt första par. Men jag har ett fotoalbum i huvudet över alla de man fäste sig vid och var tvungen att säga farväl till. Jag minns paret jag ägde under första året i gymnasiet. Det hade gått hål på knäet, och jag fortsatte göra hål över hela byxan, för att förstärka min vurm för rock'n'roll. Jag bar strumpebyxor under och hade skaffat ring i näsan. Jag kände mig stenhård. Jag minns också paret som var mina första riktiga skinny jeans. Midjan var väldigt hög och de satt så tajt över vaderna att jag var alldeles öm efteråt. Jag minns såklart också paret som följde med mig runt i Australien. Jag hade bara plats för ett par byxor, och då var jeansen givna. Jag minns paret jag spenderade över 1000 kr på och som tappade färgen nästan direkt.

Jeansen är verkligen som före detta pojkvänner. Jag förknippar dem med den personen jag var då, och med alla fina minnen vi skapade ihop. Vi sa farväl, ibland tårfyllda. Men jag gick vidare och hittade nya raringar att skapa nya minnen med.