Min pappa berättade ikväll om att kommunen bytt ut gatlyktan på gatan. Istället för det sterila vita ljuset som lyser upp hela gatan har den nu fått gula lampor, som lyser bara precis där lyktan står. Min pappa tycker det är ganska mysigt faktiskt. Lamporna är lite varmare i ljuset och det påminner om en annan tid, när det var gas i lampan.
Jag tänker på hur många gångar jag hoppat i vattenpölen precis under gatlyktan utanför mina föräldrars hus. Speciellt när det var sommar och det var varmt och vattnet var ljummet i vattenpölen. Gatan luktade fortfarande sommarregn och pölen blandades snabbt upp med smuts efter mina stampande fötter.
Det är en väldigt fin gata min gata. Eller, det är ju inte min gata längre i den bemärkelsen att jag inte bor här längre. Men på något sätt är den såklart fortfarande min. Klapperåsvägen i mitt hjärta.
No comments:
Post a Comment