När jag blir stor ska jag bli galen

Ikväll har jag packat och planerat, slitit mitt hår och svurit nya intressanta kombinationer. Om jag inte noggrant tänker ut vad jag ska göra och vad jag ska ha på mig vid just det tillfället, slänger jag ner hela bohaget i väskan. Därefter drar jag nästan armen ur led, på grund av att väskan är för tung. Det påminner om en scen ur en tecknad film (jag minns inte vilken), där karaktären slänger ner kläderna, stänger väskan och klipper av det som hänger utanför. Så kan jag ju inte ha det. Nej, sådär har jag gjort alldeles för många gånger på bekostnad av min kropp och mina vänners tålamod. De har fått hjälpa till att släpa ibland, stackars människor. Rekordet måste ha varit när jag skulle vara i Stockholm över en helg och packade 26 kg. Ni förstår såklart hur allvarligt det här är.

Trots fyra fulla garderober och en proppfull byrå hade jag absolut ingenting att stoppa ner i den stackars lilla väskan som gapade längtande. Efter typ två timmars springande fram och tillbaka, med håret på ända, fram och tillbaka igen, med udda skor på fötterna är jag äntligen klar. Hur svårt kan det vara? Jag ser framför mig hur det enda som fattades var papiljotter, en cigg i mungipgan och femton katter strykandes runt fötterna för att förvandlingen till "den där galna tanten som luktar konstigt och ryter åt barn" skulle vara fullbordad. Resultatet blev att fem par skor och en jävla massa smycken ska ut och åka imorgon. Ja, och jag då.

Den där galen tanten ämnar jag för övrigt att bli. Jag ska skaffa ett hus på Österlen och bli en konstig tant. Jag ska gå klädd i storblommigt, för stora gummistövlar och gigantiska hattar varje dag, oavsett väder och sällskap. Min trädgård ska vara vild och när folk kommer på besök är det enda som syns av mig, en hatt som sticker upp ur det höga gräset. Jag ska odla en massa saker, läsa högt för mig själv och dansa runt i mina gummistövlar till hög musik. Jag kanske har en hund. Mina syskonbarn kommer och hälsar på mig och tycker lite synd om sin galna moster, men är glada för att de får god mat och ett glas vin. Självklart har jag vid det laget blivit geniförklarad och skrivit den stora romanen flera gånger om. Jo, så ska det bli.

Den här låten ska jag skrååååla till. Tammy Wynette i mitt hjärta! Men fram tills min glansperiod som den konstiga tanten kommer, får jag (och ni - grattis!) njuta av de små galna stunderna som visar att jag är på rätt spår.