Skåre

jag skrev tidigare om min gata. Den är ett litet stycke av det som är mitt hem. Förutom mina föräldrars hus och gatan huset ligger på, ingår huset också i ett större sammanhang. Nämligen en by.

Mina föräldrars hus ligger i en by som heter Skåre. Det är en medeltida fiskeby mellan Trelleborg och Höllviken. Byn har en gammal och en nyare del. Den nya delen tillkom på 60-talet och det är där huset ligger. Byn är ganska liten och luktar tång och tjära.

I Skåre har jag sprungit upp och ner, och varje sommar har jag fått sommarben just här. Jag har lekt kurragömma, smugit på vuxna och spelat brännboll i all oändlighet. Jag har badat och sprungit i vattenspridare. Men jag har också tagit mig igenom mina livskriser just här. Och på grund av här. Jag minns en gång jag inte mådde så bra och jag tittade ut över åkrarna och vattnet och tänkte "Allt blir bra. Om det här består, så består även jag." En ganska enkel tanke men så otroligt viktig för mig just då.

Idag bor jag inte här längre, som jag nämnt. Men det här är fortfarande mitt hem och dofterna är fortfarande mina. Just nu doftar det i gränslandet mellan vår och sommar. Fåglarna kvittrar, motorcyklar kör förbi och jag får knappt vara ifred för grannens hund. Precis som det alltid varit.