Insikten om begränsningen

Ända sedan så långt jag kan minnas har jag inte tyckt om att avgränsa mig genom mina val. Vilket är en ren omöjlighet, eftersom ett val per definition också innebär någonting annat blivit bortvalt. Men jag har alltid velat ha så breda förutsättningar som möjligt. Läste samhälle/samhälle på gymnasiet och ekonomprogrammet med handelsrätt på universitetet - bredd och åter bredd. Fegt? Ja kanske. Eller någon slags önskan om att inte missa någonting alls. Eller kanske total brist på insikt.

Detsamma har länge gällt för att svara på frågor kring favoriter. Favoritmusik? Favoritbok? Favoritfärg? I flera år har jag gått runt och blivit provocerad och utropat "Vem är så endimensionell att de kan svara på det här?!"

Det är löjligt av mig. Det är ju ingen som tror att svaren på de där frågorna svarar exakt för hur den personen är, i det allra djupaste innersta. Snarare ger det väl en bild av vilka preferenser man har just nu, precis idag, efter att ha sovit sådär eller hört det där bandet som får en att tänka på det där andra. Ett tvärsnitt helt enkelt, av en människa just precis i detta nu, när frågan ställdes. Jag däremot, har helt enkelt tolkat allt lite för bokstavligt.

Med det sagt, kommer jag imorgon överlåta min blogg åt min kära vän Helena Sandklef. Hon ska intervjua mig, med korta frågor som kräver korta svar och skriva om det i min blogg.

Men såklart, jag förbehåller mig rätten att ändra mig. Hur endimensionell vore jag inte annars?