Hammarflex

Jag hade häromdagen lite strul med en hantverkare. Det är inget exotiskt fenomen, snarare är det så att fikabordshistorierna ofta handlar om just det. Detta ska inte bli en sån historia.
Nej jag skulle vilja prata lite om de kommentarer jag fick när jag uttryckte min frustration. "Man ska vara glad att de kommer" var något som dök upp ofta.

Hur kan man bara stå och säga sådär? I mitt huvud är den här ekvationen ganska enkel. Jag köper en tjänst för något jag inte fixar själv. Det förekommer alltså en transaktion, ett utbyte av tjänst för pengar. Men jag ska alltså vara glad för att hantverkaren dyker upp överhuvudtaget?

Hur har det kunnat bli såhär? Vilken annan yrkesgrupp behandlas med lika stor tolerans? Frö visst brukar det låta såhär? Om jag går till banken är det väl ingen som ens skulle komma på tanken att det finns en risk att bankpersonen inte kommer?

När jobbet väl var utfört, fortsatte kommentarerna. "man får vara glad att jobbet är gjort!". Nej, jag ställer inte upp på det här. Betalar jag för något, förväntar jag mig nåt i gengäld. Och då pratar jag inte om hoppet. Hur fan skulle det se ut om jag gick till jobbet och alla som ska föra in saker i landet får vänta och vara glada för om jag känner för att släppa in det eller inte?