Lobotomisoffan

Jag förstår verkligen inte vad det är med min soffa. Konstig fråga kanske, det är ju inget "med den" så som att jag måste smickra den innan jag sätter mig i den. Nej det behövs inte. Min soffa accepterar mig precis som jag är. Men kanske är det det som är problemet. Den är alldeles för tillgänglig, och jag dimper ner i den alldeles för lätt. När jag kastat mig i min älskares famn (jo, just nu går det faktiskt att jämställa), händer någonting med min hjärna. All energi, inspiration och varje litet korn av driftighet försvinner iväg någonstans. Ergo; soffan lobotomerar mig. Det är verkligen helt jävla värdelöst. Jag får inget gjort! Dessutom är det ju så att jag inte får nåt för att jag släpper kontrollen och ger mig hän i soffans våld. För trots jämförelsen med älskaren, är det tyvärr inte en tjänst min soffa ställer upp på. Så nu sitter jag här igen. Oförmögen att tänka och att ta mig för någonting. Och jag som hade så mycket potential!