För ett tag sen såg Maria till att jag skulle läsa "Med uppenbar känsla för stil" av Stephan Mendel-Enk. Boken behandlar manlighet och jämlikhet ur en mans perspektiv, vilket är uppfriskande i sig. Alla måste läsa denna bok, även om det innebär att man blir alldeles för rädd för att skaffa barn. Någonsin. Men i alla fall. De som är i min närhet vet att jag nu gått runt oh tjatat om denna bok och att alla måste läsa den. Vad händer då? Jo någon skickar mig ett studieexempel i manlighet och våldskultur. Det var något overkligt.
Jag och min sambo sitter på bussen till vår lilla hemstad Trelleborg. Samma dag ska MFF möta TFF i Trelleborg och bussen var således full med Malmö-supportrar. Jag och min sambo hamnar längst bak, längst in och överallt runt oss står det killar i tjugoårs-åldern.
Det första jag lägger märke till är att min sambo ändrar kroppsspråk. Från att ha varit bakfull och tramsig och pratar med påhittad röst, så sträcker han på sig, sitter lite bredare med benen och ser allvarlig ut. Inget mer låtsassnack här inte. Jag själv känner att jag måste skärpa mig för hans skull.
Killarna runt oss börjar öppna ölburkar och homoskämt och kommentarer om någons schyssta pattar flyger från alla håll. Jag blir alldeles full i skratt, för jag tänker att det liksom inte händer på riktigt, det är nästan lite för bra för att vara sant. Är det någon som spelar in en film, eller vad händer?
Snart blir det väldigt tydligt att de här killarnas främsta motiv att åka till Trelleborg är inte att kolla på fotboll, utan att slåss. De har bestämt möte med ett Trelleborgsgäng på en skola (min gamla, I might add) och ska spöa skiten ur varandra.
Det är alltså som att titta på ett studieobjekt. Läser man ovan nämnda bok, märker man att det är bl.a. just detta som avhandlas.
När jag och min sambo senare diskuterar vad som hände på bussen, medger han villigt att ja, jag skärpte mig avsevärt. Han menade att för honom var det omöjligt att sitta där och vara sig själv på ett avspänt vis, för då hade situationen kunnat bli hotfull.
Hela situationen är jäkligt intressant. Läs boken och kom sedan tillbaka och diskutera!
3 comments:
Herregud vilken olustig situation! Det märks vilken skyddad bubbla jag lever i, jag hade nästan börjat tro att "ingen är väl homofob eller våldsam längre?". Det är en naiv föreställning jag vet, men en vacker och behaglig föreställning likväl som jag mer än gärna använder som snuttefilt.
Jag vet! Och när jag råkar snubbla över sådana typer så väljer jag att förtränga, för jag vill inte att de ska vara där. Speciellt inte som de var så små. Mycket obehagligt!
Jag instämmer på alla sätt och vis. Ibland får man en sån där wake-up-call, och då förvirras hela ens världsbild. Mitt problem är inte att jag förtränger dem, utan att jag får för mig att väldigt många fler människor i världen är såna. Jag får konstiga idéer om pöblar och att det klampar omkring alldeles för många idioter i vårt avlånga land ... Och då måste jag sen ta ner mig från mina höga hästar, och så får jag ångest för det istället. Ska läsa boken!
Post a Comment