Sitter här hemma vår fenomenalt ostädade lägenhet och försöker plugga. Som vanligt ter sig allt annat som otroligt frestande. T.ex. att rensa ut soptunnan i badrummet, vad sägs? Jag har dessutom nostalgiskt hummat i takt med Rasmus och Oskar i "Rasmus på luffen". "Jag vill va' fri som en fågel, fri som en fågel...". Denna härliga hyllning till livet på vägarna, som jag alldeles hade glömt bort! Tur att de går hem till Oskars riktiga hem i slutet, då jag satt och oroade mig för hur de skulle när det blev höst och sedermera vinter. Och till och med lilla Gunnar fick ett hem! Härligheter!
I helgen har det naturligtvis varit påsk. En något underskattad högtid, i alla fall av yours truely. Jag som är så jäkla jul-tokig har liksom inte riktigt funderat över påskens charm. Ja nu pratar jag naturligtvis i rena canerholmska traditioner, jag känner inte riktigt samma extas över den egentliga grunden till varför vi firar påsken (Jesus någonting... visst var det så?). Nej, jag syftar på att mamma lagar guddomligt god mat som jag gärna glufsar i mig i samband med några riktigt kalla öl (helst Mariestad, denna underbart guldiga dryck).
Jag syftar också på letandet efter påskägg som alltid är lika välfyllda med godis som jag bara äter hälften av, då resten är sådant som jag inte tycker är gott. Min mamma har stenkoll på resterande familjemedlemmars favoritgodis, utom just mitt, som verkar vara lika mystiskt som kryptonit. Men det är helt ok, för det är så det alltid varit!
Jag syftar till syvende och sist på min systers tre knattar som gör att hjärtat sväller över några gånger. Jonatan och Hugo är sådana små filurer nu. Hugo snackar konstant och showar. Han älskar verkligen uppmärksamheten han får och skratten han frambringar. Jonatan är så smart! Han hittar på massa tävlingar och tricks. Nu i påsk arrangerade han ett skattletande som gick ut på att man skulle nysta ihop ett utrullat garnnystan och på så sätt leta sig fram till skatten. Där gick jag fram och tillbaka och rullade och rullade. Till slut fick jag skatten; två kexchoklad. Misstänksamt kikade jag på Hugo och Jonatan och frågade var de fått dem ifrån. Jonatan ryckte oskyldigt på axlarna, medan Hugo glatt tog min hand, ledde mig fram till mitt påskägg och sa "härifrån"! Det tyckte jag var väldigt roligt och smart av dem! Så de fick chokladen. Inte för att jag vill uppmuntra dem till fortsatta stölder, men vad ska man göra?
Sofie somnade i min famn och sov så tryggt att jag kännde att jag nog utan större bekymmer tar mig an rollen som hennes gudmor.
Så ja, påsken har fått en ny plats i mitt, nu rätt trånga, högtidshjärta.
2 comments:
Jag ser att du har länkat till min blogg. Jag skall genast återgälda tjänsten och länka till din. Är det en tjänst förresten? Jag vet inte, jag blev lite glad när jag såg att du länkade till mig så jag ser det som en tjänst.
Ja vad skoj! Ja, jo vi säger att det är en tjänst, det låter positivt och bra! Jag gillar din blog by the way...
Post a Comment