Jag älskar verkligen mat. Jag gör det. Jag växte upp med en moster som sa att det alltid fick plats mer i godismagen. Jag har vidare allvarligt berättat för mina kompisar, att om man letar djupt inom sig, så vet man att man alltid är lite hungrig.
Jag lagar mycket mat själv och tycker att det är roligt att prova nya recept och att experimentera lite. Bakning är min terapi.
Ikväl blev det ugnsbakad falukorv med mos. Så jädra smörja egentligen, men fy vad gott det är. Jag kan inte hjälpa det. Allt uns av fönuft jag äger säger till mig att det inte är nyttigt, att det är tråkigt m.m. Men det är ju så gott!
I alla fall...
Så fort solen kikar fram och stannar kvar längre än till fem på kvällen, går jag runt och är ständigt sugen på öl. Jag ser små mysiga lösningar överallt! Picnic i parken med öl, kanalbåtsåkning i Malmö med öl, grillning på eftermiddagen med öl, sitta på möllan och dricka...öl. Ja, där finns ingen hejd på mig. Min sambo pikar mig lite då och då. Jag har min pappas kropp i det mesta och min pappa får lätt lite ölmage när han inte tränar, och ja jag får den också. Vilket kanske inte är världens mest attraktiva egenskap hos en flickvän.
Jag har försökt åka till Stockholm nu hur länge som helst för att hälsa på en kompis. Det går inte! Det kommer alltid något i vägen och jag känner mig som en svikare som aldrig kan. Men det ska bli av! Det är inte världens ände heller...
Nu mera plugg, senare TV med ett glas vin (!) och kanske en mazarin... (vilken rimmare jag är!)
2 comments:
Jo man tackar ja. Påsken var inte bra för min redan spolformade uppenbarelse... :(
Hihi, jag ser också ölursäkter överallt! Typ "idag var det fint väder, då måste man ju ha öl!" eller "usch vad ruggigt väder... Idag förtjänar jag några öl!". Jättegenomskinligt. Men som tur är är min pojkvän likadan, så det blir inga pikar. Dock får HAN ingen ölmage, bara jag! Orättvist!
Post a Comment