Jag måste ägna lite tid och utrymme åt att hylla min kompis Mark. En kväll satt vi några kompisar och berättade knasiga historier för varandra och fnissade tills tårarna rann. Jag berättade en historia om hur jag nästan fått en kille att börja gråta genom att jag försökte vara snäll. Det handlade alltså inte om glädjetårar, utan om någon slags sorg. Det är fortfarande ganska oklart varför han blev ledsen, men vi kan väl sammanfatta det med att det blev väldigt fel.
Vi hade väldigt roligt åt det bisarra den här situationen. Någonstans i allt frustande fniss bestämde vi att det kunde vara min superkraft. Vad gör då fina Mark, om inte illustrerar detta med en teckning! Den är så fin att jag är tvungen att dela med mig av den. Nåja, jag kanske inte är så ljushårig, men lite artistisk frihet får jag ge honom. Tack snälla Mark!
No comments:
Post a Comment