Adeiu!

Om fem timmar och en kvart går mitt flyg. Flyget som ska ta mig först till London och sedan vidare till Australien. Klockan ska ställas om tre gånger under resan och jag ska påbörja min omställning av dygnet. I mer än ett dygn färdas jag, för att komma fram till äventyret, till bästa vännen, till värmen och till friheten.

Under tiden jag tar mig fram i det stora down under, planerar jag att skriva om och lägga upp bilder från mina äventyr här.

Innan jag stänger dörren till lägenheten, vill jag passa på att inleda den här resan såsom sig bör. Med ödmjukhet och tacksamhet. Den här resan hade aldrig kommit på tal utan min modiga vän som redan korsat havet. Tack Maria. Jag hade aldrig rest om det inte vore för min syster, som sin vana trogen, puttar fram mig lite när jag egentligen inte vågar. Tack Tove. Jag hade aldrig kommit ur det här levande, om det inte vore för alla tips, förmedlingar och allt fixande och uppmuntrande, om det inte vore för den mest farande och flygande vännen. Tack Helena. Jag hade aldrig, aldrig kunnat genomföra den här resan, om det inte vore för mina föräldrars oändliga stöd. Tack mamma och pappa. Och tack till alla mina fina vänner som lyssnat, uppmuntrat och kramat, när jag varit nervös, neurotisk, ångestfylld, eller bara pratat för mycket som vanligt!