Trakojan

Igar var en kvall som aldrig tog slut. Eller tog slut alldeles for fort. Vi stannade tills efter stangning pa ett fantastiskt stalle i Byron som heter The Treehouse. Mina kamrater gav upp vid tva, men jag hade alldeles for trevligt for att gora dem sallskap. Sa jag stannade tills det ljusnade, och fick sno en sovplats i ett hus som kallades Kyrkan pa grund av arktitektens markliga utforande efter att ha varit alldeles for glad i syra. Klockan mitt pa dagen idag, borjade jag promenaden tillbaka till stan, uppkladd for kvall. Mina kamrater vantade pa mig pa ett cafe och hade redan fixat kaffe nar jag kom dit. Vilken frihet, och vilken kvall! Gar inte ens att forklara kanslan. Ett gang framlingar samlas och har det helt fantastiskt for en kvall och for att antagligen aldrig motas igen. Life is good.