Har varit i Byron Bay nu i tre dagar. Det ar en liten stad som har dedikerat sin sjal till strandliv och allt som kommer med det. Har ar mycket bohemer och mycket turister. Man ser de som har varit turister eller backpackers en gang i tiden, och bokstavligt talat fastnat i Byron. Tydligen har staden den effekten pa en. Man loper alltid risken att bli fast. Jag forstar det. Har ar extremt laid back.
Jag alskar dagarna har, som borjar med inkop av frukost, som tas med till stranden. Dar sitter jag och ater frukost och tittar pa havet, som hela tiden pockar pa uppmarksamhet med sina valdsamma vagor. Efter frukosten tar jag en lang promenad i vattenbrynet. Snackorna och de slata svarta stenarna tavlar om uppmarksamheten fran havet. Senare ansluter sig vanner, och dagen spenderas med bad, samtal, lasning och slumrande. De tidiga kvallarna ar ljuma och kroppen berattar att den minns solens kyssar fran tidigare. Vi dricker ol och forsoker prata over kakaduornas nattprat. Igar kvall tror jag vi bevittnade nagot slags gangkrig mellan kakaduorna och nagot som paminner om undulater. De som skrek hogst vann. Kackerlackorna har ar som kamakaze-piloter. De flyger ner fran taket och stortar in i en. Igar hade de nagon slags konferens i Byron, da det fullkomligt svarmade av dem.
Kvallarna ar roliga, men paminner mycket om Agyia Napa, med tonarsfyllor och brolande som resultat.
Ambitionen var att lagga upp mycket bilder. Tyvarr har Byron drabbat mig och jag har blivit lat. Mojligen skarper jag mig langre fram, mojligen far det bli bildvisning nar jag kommer hem. Vi far se. Ingen press. Jag ar i Byron, for tusan.
No comments:
Post a Comment