Kära Kina

Så kom domen. Om hur människorättsaktivisten Hu Jia skulle straffas för sina regimkritiska engagemang. Bl.a. har Hu Jia kommenterat utländska bloggar på ett Kina-kritiskt vis. Han har också engagerat sig för HIV-smittade, kritiserat Kinas Tibet-politik och engagerat sig i småböndernas rätt till sin mark. Alltihop sticker i ögonen på myndigheterna, och efter att ha suttit tvåhundra dagar i husarest, greps han och dömdes nu till tre och ett halvt års fängelse. EU kräver nu att Kina släpper Hu Jia, då domen (och gripandet) strider mot FN-konventionen om medborgerliga rättigheter.
I samma veva kommer Amnesty med en ny rapport om de mänskliga rättigheterna (eller bristen därav) i Kina. Sydsvenskan har citerat rapporten i pappersversionen; "Det är allt tydligare att många övergrepp inte sker trots OS utan på grund av OS". Hela rapporten kan man läsa här.
Jag skulle vilja säga några saker angående Kina och OS, jag är så jävla trött på veligheten. Nummer ett är; jävla IOK som placerade OS i Kina överhuvudtaget. "Vi bedriver ingen politisk agenda". Nej, tack det märks. Det enda positiva som kommit av placeringen, är att övergreppen fått mer publicitet. För att det sker i samband med OS, och det kan vi ju inte ha. Kan det någonsin vägas upp mot den "städning" Kina genomfört inför OS? Och då pratar vi bara om en liten del av problemet.
På statlig nivå ser det största problemet ut att bli att så många stater står handfallna inför en diktatur som begår brott mot mänskliga rättigheter enligt rullande band-principen. Eller hade de gjort det ändå? Hade de ekonomiska intressena vägt över och gett samma effekt även utan OS? Är det kanske det som egentligen spelar roll?
Kina är ett intrikat problem. Jag själv tror benhårt på demokratisering genom förhandling och handel. Men då många västländer blivit beroende av Kinas billiga exportvaror och billiga arbetskraft, finns det helt plötsligt inte lika mycket krut på vår sida om förhandlingsbordet.
Så vad ska vi göra med OS nu då? Ett argument som kommit fram i debatten kring hur Sverige bör agera, har varit att vi inte kan bojkotta OS eftersom det finns så många svenska idrottsmän som jobbat i flera år för detta ändamål. Gott, jag hör det. Jag tycker faktiskt inte att idrottarna ska bojkotta evenemanget, jag förstår vilket slag det skulle vara. Fyra års träning ner i toaletten. Men, svenska politiker (eller monarki för den delen) ska inte ha med det här att göra. Jag stöder Bodströms förslag i den här frågan. "Svenska idrottare behöver den svenska statens stöd". Bullshit, jag tror inte de kunde bry sig mindre om idrottsministern sitter och tittar eller inte. Svenska politiker ska inte ha med det här att göra. Låt idrottsmännen göra vad de ska och sen e det bra med det. "Det kinensiska folket kommer inte att få veta att svenska politiker bojkottar OS" Och? Det kinesiska folket får inte veta mycket överhuvudtaget, men de på regeringsnivå kommer att veta. Det är protesten i sig som är viktig.
Enda anledningen man skulle kunna ge för att politikerna skulle åka dit, är om de skulle kunna ställa krav för att påverka. Detta lär inte hända, alltså ska de inte vara där.
Det rimmar så jäkla illa att vissa stater kan vi ta i med hårdhandskarna och fördömma å det grövsta alla de missdåd som begås. Men Kina är en av de stater där vi tillåter de ständiga brotten mot mänskliga rättigheter. Och nu kommer vi stödja det i idrottens namn.