Igår var en mycket trevlig afton ur flera aspekter. Jag och min vän och hennes mamma var och hörde Åsne Seierstad tala på studentafton i Lund. Seierstad berättade om inledningen på hennes karriär vilken föranledde skrivandet av hennes senaste bok, Ängeln i Groznyj. Mycket intressant beskrivning av ett konfliktfyllt mråde som glöms bort på grund av en skicklig propagandamaskin och informationskontroll. Också en mycket intressant skildring av Seierstad som person. Om jag blivit nekad inresetillstånd till Tjetjenien i brinnande krig, är jag inte säker på att första tanken hade varit "Men då klär jag väl ut mig då!". Seierstad snuddade också vid kritiken kring hennes metoder och främst den kritiken som härjade kring Bokhandlaren i Kabul. I ärlighetens namn har jag aldrig riktigt förstått problemet. Skillnaden är tydligen en litterär beskrivning av ett jounalistiskt reportage. Typ. Och problemet är då att med en litterär beskriving förhåller man sig inte objektiv till subjektet för ens skrivelser. Som student i sann hermeneutikanda, måste jag fråga; kan någon journalist/författare någonsin förhålla sig objektiv? Var tror ni att frågorna ni ställer kommer ifrån? Till skänks från Gud?
Problemet är om den riktige bokhandlaren stämmer Seierstad för förtal, men det, är ett rättsligt problem, inte ett litterärt eller journalistiskt.
Kvällen slutade med att jag, min vän och hennes mamma tog ett glas vin och diskuterade livets stora och små frågor. Min väns mamma är en gammal hippie som nu är fullbordad kulturtant. Ett unikt tillfälle till inspiration, således. Dessutom fick jag en bra kontakt til min uppsats.
No comments:
Post a Comment