1/5 smärta för bara 200 kr!

I natt vaknade jag av att värktabletterna slutade verka, ungefär vid fem på morgonen. Då hade jag tydligen sovit med min smärta ett tag, eftersom jag hunnit drömma mycket märkligt kring den. Jag drömde att jag delade upp min smärta i bitar och sen sålde jag dem. Rätt smart egentligen, lite sådär entreprenör i sömnen. Jag tror att systemet fungerade ungefär som med utsläppsrätter... I alla fall. Till slut vaknade jag och tänkte "men vad spelar det för roll, jag har ju fortfarande ont! Otroligt besviken! Sedan tuppade jag av igen och drömde vidare att någon visade mig en rangordning av smärtor i ungefär tio olika steg. Det visade sig att min smärta var en trea och att jag var "jävligt vek". Vilken trevlig självbild mitt undermedvetna ger mig.
Idag fungerar värktabletterna lite bättre och därför har jag betat av nästan alla härligheter på min lista från igår. Jag, min sambo och några vänner var på Metro och käkade deras brunch. Mmmm, korv, bacon, ägg, pannkakor m.m. Precis vad jag behövde och nu är jag rund som en boll! Idag tror jag faktiskt att jag kan plugga lite. Ska nog göra det i solen, med lite iste. Japp, så får det bli.

Aj

I torsdags drog jag ut en visdomstand. Ja, jag inser att detta är något som har gjorts förr. Andra har gjort samma sak. Men har alla andra samma jävla värk efteråt? Jag blir snart alldeles knäpp, det går bara inte över. Igår försökte jag bedöva det med sprit, även om till och med jag inser att det kanske inte var så begåvat. Men värktabletterna hjälper ju inte längre! Jag tror att det är för att resten av min tänder pustar ut och skapar lite större utrymme åt sig själva. Och den flytten kan ingen iprenman lindra. Ja så nu lever jag alltså på fil. Igen. Jävla fan, jag är ju sugen på just allt! Här kommer några exempel (om inte annat så jag kan frossa på låtsas): musslor marinerade i vitlök, korv, röd stenbitsrom, popcorn, grillad kyckling, makedonsk sallad, stekt ägg, kokt ägg, avocado, chips med obehagligt mycket dippa, NACHOS, knäckebröd, öl, indiskt allt, vegetariska vårrullar, thailändskt kycklinggryta, pasta, halloumi, vin, makalo (makedonsk vitlöksdippa), ost, kex, fikonmarmelad och allt annat som kan tillfredställa den här tomma magen! Feed me!
Vilken jävla skitdag.

Med uppenbar känsla för stil

För ett tag sen såg Maria till att jag skulle läsa "Med uppenbar känsla för stil" av Stephan Mendel-Enk. Boken behandlar manlighet och jämlikhet ur en mans perspektiv, vilket är uppfriskande i sig. Alla måste läsa denna bok, även om det innebär att man blir alldeles för rädd för att skaffa barn. Någonsin. Men i alla fall. De som är i min närhet vet att jag nu gått runt oh tjatat om denna bok och att alla måste läsa den. Vad händer då? Jo någon skickar mig ett studieexempel i manlighet och våldskultur. Det var något overkligt.
Jag och min sambo sitter på bussen till vår lilla hemstad Trelleborg. Samma dag ska MFF möta TFF i Trelleborg och bussen var således full med Malmö-supportrar. Jag och min sambo hamnar längst bak, längst in och överallt runt oss står det killar i tjugoårs-åldern.
Det första jag lägger märke till är att min sambo ändrar kroppsspråk. Från att ha varit bakfull och tramsig och pratar med påhittad röst, så sträcker han på sig, sitter lite bredare med benen och ser allvarlig ut. Inget mer låtsassnack här inte. Jag själv känner att jag måste skärpa mig för hans skull.
Killarna runt oss börjar öppna ölburkar och homoskämt och kommentarer om någons schyssta pattar flyger från alla håll. Jag blir alldeles full i skratt, för jag tänker att det liksom inte händer på riktigt, det är nästan lite för bra för att vara sant. Är det någon som spelar in en film, eller vad händer?
Snart blir det väldigt tydligt att de här killarnas främsta motiv att åka till Trelleborg är inte att kolla på fotboll, utan att slåss. De har bestämt möte med ett Trelleborgsgäng på en skola (min gamla, I might add) och ska spöa skiten ur varandra.
Det är alltså som att titta på ett studieobjekt. Läser man ovan nämnda bok, märker man att det är bl.a. just detta som avhandlas.
När jag och min sambo senare diskuterar vad som hände på bussen, medger han villigt att ja, jag skärpte mig avsevärt. Han menade att för honom var det omöjligt att sitta där och vara sig själv på ett avspänt vis, för då hade situationen kunnat bli hotfull.
Hela situationen är jäkligt intressant. Läs boken och kom sedan tillbaka och diskutera!

Det underbara med smet

Jag tänkte ägna lite tid åt det välgörande i att äta smet. Just det, ni läste rätt, smet. Vissa av mina vänner vet om att jag ibland ägnar mig åt denna märkliga vana. Jag blandar alltså ihop chokladsmet och sen äter jag den. Som den är. Med sked.
Vissa kanske har vuxit upp på ungefär samma vis som jag. Jag hjälpte mamma att baka när jag var liten. Jag gillade att baka så mycket att jag brukade tjata på henne om det. Som ett litet plus i kanten fick jag ju alltid skålen och slickepotten när majoriteten av smeten var i ugnen. Det var så gott!
Därför bestämde jag mig i vuxen ålder att det var ett ypperligt sätt att stilla mitt behov av socker. Visst det kan verka lite konstigt, men ni skulle bara veta hur gott det är! Mitt tips är att prova...

Slagen men ej övervunnen

Ok, så jag tog en liten paus. Det har varit dop där min numera både systerdotter och guddotter var så duktig! Vi hade kommit överens om att hon skulle försöka hålla sig undan det här med gallskrik. Detta till trots att hon var instängd i spets och i ett krampaktigt grepp så spetsen kunde visas. Hon var rolig. Speciellt när hon blev arg på prästen för att prästen hällde vatten på hennes huvud och sen lyfte upp henne högt i luften. Då gallskrek hon. När jag fick tillbaka henne lugnade hon sig och gav prästen en blick som kunde döda. Detta ger hopp om framtiden då jag kan skönja både attityd och humor hos den lilla.
Sedermera har jag haft den obligatoriska vårförkylningen. Tänk hur det var när man var liten och hemma sjuk och kunde ligga och kolla på tecknat en hel dag. Inget som stressade en, för ja, man var ju sjuk. Då fick livet vänta. Numera gäller inte de reglerna längre. Jag har två tentor snart, och de kommer inte pausa för min del. Så vad gör man? Jo såklart går man upp tidigt och försöker plugga fastän ens hjärna mest känns som äpplemos.
Det är faktiskt bättre nu. Därför ska jag ta tag i den ena tentan och ladda för ett bättre inlägg.
Ett p.s. är att en av mina vänner är i Barcelona och dricker vin och käkar tapas hela tiden. Fy bubblan.

Mystiken hos tillväxt

När regeringen idag lägger fram vårpropositionen och därmed vårbudgeten, skapar det naturligtvis debatt. Tillväxt, ränta och produktivitet är ord som används obegränsat. Men vad är tillväxt och vad är det för mått man använder? Tillväxt för vem?
Jag lever mitt liv i en fast tro på att när samhället utvecklas och växer (har en tillväxt), då är det något som i slutändan tillkommer alla. Inte på samma villkor och inte i samma utsträckning, men något tillkommer alla. Detta är inte något jag kan rättfärdiga med någon utbildad grund, utan snarare en trosuppfattning om det svenska samhället.
Det som gör mig skeptisk är att man använder begrepp som tillväxt utan att definiera vad det är som konstituerar det fenomenet.I förlängningen definierar man inte vad man mäter tillväxt med; vilka är dess komponenter?
Igår skrev Sydsvenskans söndagsdebattör Per T Ohlsson om just vårbudget, tillväxt och produktivitet. Som ett mått på att det går bra nu, för hela världen, är följande: "Mellan 1970 och 1998, en period med hög internationell tillväxt, minskade antalet människor som levde på mindre än två dollar om dagen med 350 miljoner. Antalet som levde på mindre än en dollar om dagen, extrem fattigdom, minskade med 201 miljoner. "
Vad bra tänker jag, det är inte hopplöst, kanske fick de också del av den positiva utvecklingen! Men sen undrar jag; vad är det för ett mått? 1 eller 2 dollar om dagen. I vilket penningvärde? Hur mycket är inflation? Hur mycket tillkommer verkligen dessa miljontals människor? När man använder just pengar som mått, kan man i princip skapa vilka tolkningar som helst. Det har ju absolut ingen betydelse om ribban har höjts i antal dollar om dagen, om priset på mat har ökat i samma takt! Detta måste man redovisa, annars kan man ifrågasätta anledningen av att använda sådana siffror. Ett mycket bättre mått av antal människor i fattigdom är fattigdomsgränsen. Denna baseras på antal gram föda och antal centiliter rent vatten människor har tillgång till per dag. Det är ju det här som är det relevanta i sammanhanget!
Om det nu är så att siffrorna redovisade i nämnda debattinlägg är reala siffror, d.v.s. siffror minus inflation, då kan man väl skriva det då, så jag slipper bli så himla skeptisk! Tack.

För att förtydliga...

Jag vill ju ha kommentarer, och kanske därmed en diskussion! Det är inte så att jag skriver allt för mitt egos skull! (eller ja, allt vi gör handlar väl i och för sig om att stärka vårt ego, men för att få bekräftelse om att mitt ego inte är ute och cyklar behöver jag lite respons...) Tankar och åsikter skapas i interaktion med andra, det är ju det som är så fantastiskt med bloggen som forum!
(En blogg är ju i och för sig ungefär det mest egoistiska som finns...)

Sharaf hjältar

För ungefär en vecka sedan gick det att läsa i sydsvenskan om ett nätverk av unga killar som befinner sig i klassiska "heders-kulturer", som tar avstånd från den effekt hederskulturen har på kvinnor, och framförallt yngre tjejer. Läs den!
Det här är viktigt. Det är alltså män som offentligt talar om det och visar att de tar avstånd från det.
Våldet och förtrycket som finns inom vissa hederskulturer (och inom alla naturligtvis) visar problemet när det ställs på sin spets; d.v.s. förtrycket av kvinnan.
Problemet som feminism ställs inför idag, enligt mig, är att det i mångt och mycket är en kvinnofråga, en kvinnosak. Detta kan bero på mycket; män är inte intresserade, männen får inte utrymme i media på samma sätt som kvinnor (i just den här frågan!) eller att män inte känner sig tillåtna att vara med. Vad jag menar med det här är att jag tycker att debatten idag förs på ett exkluderande sätt. Jag skulle vilja att man pratade om jämlikhet i termer av mannen och kvinnans lika värde, inte i termer av diskriminering av kvinnan. Jag skulle också vilja att det fanns en annan term (feminism) som syftade just på jämlikhet och inte på kvinnan ensam.
Visst jag inser att det låter som att jag vill sopa problemet under mattan, genom att inte lyfta fram den mest utsatta gruppen i ljuset. Men det är verkligen inte det som är min tanke, utan snarare att man borde vrida på stora strålkastare, så att alla deltar i det som borde vara så självklart.
För att förtydliga ytterliggare så menar jag alltså att jag vill att man pratar om diskriminering på grund av kön och inte på grund av kvinnlighet.
Det är just därför det är så viktigt att en grupp som Sharaf hjältar får välförtjänt utrymme i media, så att fler kan engagera sig för samma sak. Mord och misshandel är ytterligheter i en marginalisering som sker oftare än man tror, och som sitter djupt i vardagsting. Om alla engagerade sig för samma sak så skulle medvetenheten för problemet öka, och på så sätt kommer vi åt vardagstingen.
Så länge detta förblir en kvinnofråga kommer utvecklingen, om den finns, gå mycket långsamt. Och det har vi inte tid med, i alla fall inte jag.

Flitiga Lisa! Eller ja... Tina

Idag har jag varit så duktig! Först lyckades jag babbla mig igenom ett två timmars semenarium i ekonomisk historia, utan att ha den blekaste om vad jag pratade om. Och vi var bara fyra elever, så jag var inte osynlig precis. Puh, det hade kunnat gå väldigt illa... När jag insåg att vi bara skulle vara fyra stycken, och att jag faktiskt inte skulle kunna gömma mig bakom någon annan, började det pirra av nervositet i magen och håren reste sig på armarna. Just det, nervositet av sorten "jag kommer att dö". Men det klarade sig, tack och lov! För visst är inte professorer i ekonomisk historia särskilt bevandrade i bloggvärlden? Eller...?
Men efter det satte jag mig och pluggade statistik i flera timmar. Det ni!

Vad är detta!?

Jag tänker bara berätta att det här är en vodka som ska säljas och marknadsföras för kvinnor. Bara titta på den och kisa lite och sen vips är det som att vi befann oss i en helt annan tid. Inte 2007 alltså, där man hade kunnat hoppas på lite mer än såhär. Fy fan. Det värsta är att folk kommer att köpa den och förstärka marknadsmänniskorna i deras fasta tro att "det här var lyckat!" Och sen kan vi räkna med att den här typen av produkter blir ett härligt tillskott till vår vardag. Jävla skit.

Falukorv, öl och Stockholm

Jag älskar verkligen mat. Jag gör det. Jag växte upp med en moster som sa att det alltid fick plats mer i godismagen. Jag har vidare allvarligt berättat för mina kompisar, att om man letar djupt inom sig, så vet man att man alltid är lite hungrig.
Jag lagar mycket mat själv och tycker att det är roligt att prova nya recept och att experimentera lite. Bakning är min terapi.
Ikväl blev det ugnsbakad falukorv med mos. Så jädra smörja egentligen, men fy vad gott det är. Jag kan inte hjälpa det. Allt uns av fönuft jag äger säger till mig att det inte är nyttigt, att det är tråkigt m.m. Men det är ju så gott!
I alla fall...
Så fort solen kikar fram och stannar kvar längre än till fem på kvällen, går jag runt och är ständigt sugen på öl. Jag ser små mysiga lösningar överallt! Picnic i parken med öl, kanalbåtsåkning i Malmö med öl, grillning på eftermiddagen med öl, sitta på möllan och dricka...öl. Ja, där finns ingen hejd på mig. Min sambo pikar mig lite då och då. Jag har min pappas kropp i det mesta och min pappa får lätt lite ölmage när han inte tränar, och ja jag får den också. Vilket kanske inte är världens mest attraktiva egenskap hos en flickvän.
Jag har försökt åka till Stockholm nu hur länge som helst för att hälsa på en kompis. Det går inte! Det kommer alltid något i vägen och jag känner mig som en svikare som aldrig kan. Men det ska bli av! Det är inte världens ände heller...
Nu mera plugg, senare TV med ett glas vin (!) och kanske en mazarin... (vilken rimmare jag är!)

Studievägledning

Idag har jag varit hos studievägledaren. Det behövdes verkligen. Någon som berättar för en att "nej du kommer inte hamna i rännstenen" "ja det kan faktiskt vara så att du får jobb hos något barmhärtigt företag/organisation". För just nu är mitt studentsjälvförtroende i botten och ja, jag har ju faktiskt inte mått så bra de två senaste terminerna. Jag fick i alla fall en kick av att jag klarade av mitt huvudämne med bravur. Skönt att veta att jag inte är helt ute och cyklar i alla fall. Jag vill ha tillbaka den där energin jag alltid har annars! Jag brukar fara runt som en illbatting och älska det till på köpet, men just nu orkar jag inte det riktigt. Och sen inser jag vilken klyscha jag är; vilken student har inte vid något tillfälle haft en dålig period och fyllts av ångest inför den stundande framtiden? Alla har det! Jag vet det egentligen. Men på min skola är det så lätt att bara se alla överpresterande übermänniskor. De som pratar så mycket om att nätverka och internships att man tror att deras munnar ska fly och hålla föredrag om detta helt på egen hand. Är lite trött på dem faktiskt. Jag tror nog innerst inne att de inte är sådär övermänskliga som de vill ge sken av, men det är lätt att köpa bilden av dem som de säljer så fort de kan.
Någonstans finns det någon som kommer att bli grymt imponerad av mina blandade kunskaper och min (ja faktiskt) förmåga att göra intressanta analyser. Jag ska bara tro på det på riktigt också. Nu måste jag plugga, annars får jag bara mer ont i magen.

Knattarnas påskskoj

Sitter här hemma vår fenomenalt ostädade lägenhet och försöker plugga. Som vanligt ter sig allt annat som otroligt frestande. T.ex. att rensa ut soptunnan i badrummet, vad sägs? Jag har dessutom nostalgiskt hummat i takt med Rasmus och Oskar i "Rasmus på luffen". "Jag vill va' fri som en fågel, fri som en fågel...". Denna härliga hyllning till livet på vägarna, som jag alldeles hade glömt bort! Tur att de går hem till Oskars riktiga hem i slutet, då jag satt och oroade mig för hur de skulle när det blev höst och sedermera vinter. Och till och med lilla Gunnar fick ett hem! Härligheter!
I helgen har det naturligtvis varit påsk. En något underskattad högtid, i alla fall av yours truely. Jag som är så jäkla jul-tokig har liksom inte riktigt funderat över påskens charm. Ja nu pratar jag naturligtvis i rena canerholmska traditioner, jag känner inte riktigt samma extas över den egentliga grunden till varför vi firar påsken (Jesus någonting... visst var det så?). Nej, jag syftar på att mamma lagar guddomligt god mat som jag gärna glufsar i mig i samband med några riktigt kalla öl (helst Mariestad, denna underbart guldiga dryck).
Jag syftar också på letandet efter påskägg som alltid är lika välfyllda med godis som jag bara äter hälften av, då resten är sådant som jag inte tycker är gott. Min mamma har stenkoll på resterande familjemedlemmars favoritgodis, utom just mitt, som verkar vara lika mystiskt som kryptonit. Men det är helt ok, för det är så det alltid varit!
Jag syftar till syvende och sist på min systers tre knattar som gör att hjärtat sväller över några gånger. Jonatan och Hugo är sådana små filurer nu. Hugo snackar konstant och showar. Han älskar verkligen uppmärksamheten han får och skratten han frambringar. Jonatan är så smart! Han hittar på massa tävlingar och tricks. Nu i påsk arrangerade han ett skattletande som gick ut på att man skulle nysta ihop ett utrullat garnnystan och på så sätt leta sig fram till skatten. Där gick jag fram och tillbaka och rullade och rullade. Till slut fick jag skatten; två kexchoklad. Misstänksamt kikade jag på Hugo och Jonatan och frågade var de fått dem ifrån. Jonatan ryckte oskyldigt på axlarna, medan Hugo glatt tog min hand, ledde mig fram till mitt påskägg och sa "härifrån"! Det tyckte jag var väldigt roligt och smart av dem! Så de fick chokladen. Inte för att jag vill uppmuntra dem till fortsatta stölder, men vad ska man göra?
Sofie somnade i min famn och sov så tryggt att jag kännde att jag nog utan större bekymmer tar mig an rollen som hennes gudmor.
Så ja, påsken har fått en ny plats i mitt, nu rätt trånga, högtidshjärta.

Nytt blogghem

Jaha, nu är jag här! Tänkte; varför inte? Det ser ju så fint ut hos alla andra, att här kan nog jag också bo. Ska försöka skriva flitigt om stort och smått, även om det innebär att det bara är jag och dammet på skämen som läser lilla bloggen. Vi får väl se vart det bär av helt enkelt. Välkommen till mig och lilla bloggen!