Rosengårdsrapporten

Rapporten om Rosengård som kom ut i dagarna, har nog inte undgått någon. Religiös extremism och åsiktskontroll fortgår rakt under näsan på oss och för tankarna till mullornas Iran.
Rapporten bygger på intervjuer med olika samhällsinstanser som jobbar med befolkningen i Rosengård på olika sätt. Den kommer fram till att det finns en ökad extremism, och att det finns grupper som predikar mot demokrati och som tvingar kvinnor att bära slöja.
Rapporten beställdes av regeringen och uppdraget utfördes av försvarshögskolan, mer bestämt forskningschef Magnus Ranstorp. Resultatet av denna rapport ansågs så värdefullt att integrationsminister Nyamko Sabuni satt med vid presskonferensen tillhörande presentationen av rapporten. Något hon påpekade att hon inte gör särskilt ofta.
Tack och lov för de kritiska genier som granskat rapporten och funnit att, nej minsann, där finns inte en enda förstahandskälla. Inte någonstans i rapporten har man intervjuat boende på Rosengård. Man har heller inte intervjuat representanter från olika religösa organisationer på Rosengård, vilka man mer eller mindre direkt, pekar ut som skurkar i rapporten.
Sist men inte minst har man alltså nu slängt källmaterialet. För att man inte hade användning för det längre.
Debatten som följer blir en som handlar om relevansen av resultaten, då representanter från bl.a. Lunds universitet menar att rapporten inte skulle bli godkänd på nybörjarnivå vid ett universitet.
Debatten blir alltså en, inte två som Sabuni vill att det ska uppfattas som. Sabuni försöker nu göra det till två debatter. En om Rosengårds extremism och en om forskningsetik. Det går dock inte att separera de två, eftersom själva existensen av den extremistfakta rörande Rosengård, utgår från forskningsetiken. Fakta kan man nämligen måla i precis vilken färg man vill, och därför är det av yttersta vikt att man följer de principer som utgör grunden i forskningsetik. Alltså en debatt.
Nästa gång vår kompetenta integrationsminister intresserar sig så för ett ämne som detta, kanske hon ska fundera på att läsa rapporten själv först. Det har hon nämligen inte gjort den här gången. Hon har bara fått en rapport om rapporten. En pressekreterare mindre nu kanske, Sabuni?
Det är väl det minsta man kan begära. Av respekt för forskningsetiken och för de boende i Rosengård. Och för resten av Sverige som måste dras med sådan smörja.