Jag; das monster

Jag är så stressad denna veckan att det inte finns något att jämföra med. På så sätt minskar mina marginaler för tolerans. Nej jag klarar inte att främlingar ska följa med hem till mig och fika när jag sitter i pyjamas och inte har duschat. Vanligtvis hade detta inte spelat någon roll, jag gillar att betrakta mig själv som lite socialt kompetent (vad nu det är) i alla fall. Men just den här veckan finns det liksom inte utrymme. Om jag ska träffa människor så får det vara trevligt och relativt effektivt annars går det inte. Då kommer det sista av min kämparglädje och energi att gå hem med främlingen. Och då sitter jag där, med hemtenta som inte blir gjord och ett bröllop som jag inte klarar av att vara färdig till. Jaja, skitsamma jag inser att detta är rent dravel och att det inte är realistiskt att andra lever på mina villkor, men bara för några dagar till, ok?