Tre saker som gör mig trött, arg, ledsen och förtvivlad just nu:

- Att det finns en dokusåpa i Tyskland där priset för de tävlande barnen är en njure. Jag vet att detta inte är världens färskaste nyhet, men den har legat och grott hos mig ett tag nu. Fy fan vad äckligt att utnyttja den desperation som fnns hos dessa föräldrar. Argumentet är att 1 chans på tre är större än en på tusen. Jovisst, men ok känns det bättre nu lilla producent? Kan du sova nu om nätterna? Låt mig ta en paus innan jag vräker ur mig det som får mig att vilja spy...
NI TJÄNAR PENGAR PÅ NÅGON ANNANS DEPSERATION OCH LIDANDE!
Visst det här är inte en isolerad händelse, man skulle kunna argumentera så kring de flesta dokusåpor som finns. Men det här är äckligt, och jag hade inte kunnat sova om nätterna, ännu mindre se mig själv i spegeln om jag producerat/medverkat i en sådan produktion.
- Att tre (ex)framstående politiker väljer att använda sin makt och sitt inflytande till att sprida skit. Alf Svensson, Torbjörn Fälldin och Ingegerd Troedsson debatterade på DN debatt kring samkönat äktenskap. Hur kan ni? Hur kan ni vara så blinda?
Huvudargumentet ligger kring barnens bästa. Hur kan ni inte se att ni skapar den norm som gör att det inte är ok att ha homosexuella föräldrar? Med anra ord är det ni som ser till att flera barn i Sverige idag springer hem och mår skit för att deras föräldrar lever i ett homosexuellt förhållande. Samtidigt finns där barn som mår ännu sämre för att deras föräldrar hatar varandra och kan inte leva i det förhållande de egentligen vill. På grund av den normen ni sätter!
- Alla människor som är så upptagna av att leva i sin grupptillhörighet att det inte finns någon utanför. Normalt tänker man kanske på de grupper som definieras som mindre bra, eller rent av hatiska . Rasister, homofober m.m. Missförstå mig inte, jag stöttar inte dessa grupper. Men vad som stör mig ännu mer nuförtiden, är alla de grupper som utifrån de kriterierna är ok. De är rumsrena och till och med finkultur.
Min erfarenhet är att dessa grupper är minst lika fördomfulla om inte mer, otroligt trångsynta och hänger sig till mobbning. Det vore inte särskilt insiktsfullt om jg inte kritiserar min egen kritik, jag inser att jag inte stött på alla människor från alla grupper.
Men mitt argumnet är att när man tillhör en av dessa grupper, då har man ryggen fri. Man har rätt åsikter och de har inte det. Därför exkluderar vi dem. De som inte är tillräckligt lärda och insiktsfulla, de som inte klär sig som vi, de som inte äter ekologiskt, de som inte känner till det numret av POP, de som inte hört det obskyra countrybandet, de som inte anstränger sig för att inte tillhöra massan, utan istället tillhör vår massa av dem som inte vill tillhöra. Men att vi också är en massa, det talar vi tyst om.
Jag är trött på er. Kan ni inte bara hoppa av den jävla kulturella taktpinnen som någon kört upp i röven på er?