Helgfrihet

Jag vet att jag är barnslig. Verkligen, jag fattar det. Men. Finns det något bättre än när man får lov, eller bättre formulerat, kan vara uppe precis hur länge man vill?

Min poäng är den här: När jag var liten hade jag en tid när jag skulle vara hemma. Den tiden låg ganska nära tiden när jag skulle gå och lägga mig. Och det var såklart alltid mitt i när det var som roligast.

När jag flyttade hemifrån, flyttade jag ihop. Och även om jag bestämde över mig själv, så var jag tvungen att ta hänsyn. Tvungen och tvungen; jag byggde in mig i ett beteende där vi begränsade varandra.

Sen flyttade jag till själv. Och enda sedan dess har jag älskat friheten i att kunna göra precis vad tusan jag vill, utan att behöva förklara mig. Exempel på saker jag älskar: att sova som ett kryss i min gigantiska, älskade säng, att kunna spela hög musik precis när jag vill (skit i grannarna, det här huset är så extremt ändå), kompisar kan komma och bo precis som de vill, jag behöver inte städa jämt och min poäng för ikväll - jag kan sitta uppe och kolla dålig film tills det ljusnar om jag vill!

Och det vill jag, typ varje helg! För vilken frihetskänsla! Det enda som begränsar mig på helgen är jag själv. Så är det naturligtvis varje dag, men på helgerna är jag mer fri från pliktkänslan än på helgerna.

Så sena nätter för friheten mina vänner! Älska. Hur barnsligt det än är.