Sniglar, maskar, åker och hav

Idag är det min första semesterdag och det var såklart alldeles underbart att vakna klockan nio en måndag morgon och inte behöva vingla iväg till jobbet yrvaken och förvirrad.

Det har varit grått ute hela dagen och ett väldigt fint regn har fallit. Vi bestämde oss för att åka in med cyklarna på service idag och att ha en cykelfri dag. Nu är cykeln i topptrim igen, bl.a. med nya fina vita styrlindor.

Istället har jag gjort trädgårdsarbete. Räfsat gräs, blivit alldeles dyngsur och äcklat mig över daggmaskar och sniglar.


Sen tog vi en riktigt lång promenad, längst med kusten och ut på landsvägarna. Trots det gråa vädret är det fantastiskt vackert här.



Det blev en fin första semesterdag, och nu ska jag snart ta en bastu och njuta ännu mer.

Blåst

Jag skrev tidigare om att jag skulle tillägna mitt sommarskrik åt cyklingen. Och ja, det har jag gjort också. Fast så mycket sommar kanske man inte kan säga att det varit. Igår körde jag 4 mil ensam, mycket vind och allmänt bistert. Men jag cyklade bort och tittade lite på Ringenloppet, så det blev bra.

Idag var det alldeles galet. Pappa och jag stack iväg trots att vädret sa ifrån på skarpen om att det inte var en bra idé. Det blev 4 mil idag med, med 12-15 m/s som gjorde allt för att kasta omkull oss. Dessutom regnade det såklart. Sista biten satt jag faktiskt och skrattade. Man är ju komplett dum i huvudet som ger sig ut i de förhållandena. Framhjulet ville släppa, så mycket blåste det.

Jag har alltså cyklat fyra gånger den här veckan och bara kommit upp i 17 mil. Det är helt värdelöst, och jag hoppas verkligen att vädret vänder snart. Hur ska man annars orka cykla i höst och vinter, om man inte har skön sommarcykling att leva på?

Eftersom jag var ute själv igår, passade jag på att fotografera lite. Jag tänkte ge er chansen att hänga med på en tur. Nu blev ni glada va? Bra, då kör vi!

Landsvägen - vår bästa vän

Hemma! Trött, genomblåst och nöjd.

Ensam hemma

Idag är jag ensam hemma i Skåre. Jag spelar hög musik och låtsas att jag är ensam hemma på ett sätt som jag var förr. Fast med tillåtelse att dricka öl såklart.

Det stormar verkligen ute. Det blåser nåt alldeles galet och regnet attackerar snarare än att falla. Det känns som om sommaren är döende och lämnar väg för hösten. Paniken skulle kunna komma krypande just nu. Men istället kan jag inte låta bli att slås av hur fint det här är. Havet är alldeles rasande runt knuten, och de vita gässen syns överallt.

Jag kryper upp under en filt i uterummet och lyssnar på hur allting rasar.

Sommarskriket

Jag har inte haft semester sen april 2010. Då, eller nej snarare i februari, bestämde jag mig för att jag skulle ut på äventyr. Så jag flög iväg och reste runt i Australien mol allena. Det är också bland det bästa jag gjort i mitt liv.

Men! Jag kom tillbaka och har jobbat oavbrutet sen dess. Med vissa kortare avbrott såklart.

En fin del av mitt jobb är att jag reser mycket, i perioder. Jag är så glad för den delen av mitt jobb! Trots att jag majoriteten av tiden känner att det är det bästa som finns så känns det ibland som att jag lever ur min väska, och det blir liksom lite tröttsamt. Hur bortskämt det än låter.

Förstå därför min glädje och lättnad över att jag faktiskt ska vara ledig i tre veckor i sträck (det känns helt overkligt och kommer passera alldeles för fort) och att jag inte ska resa någonstans (mm, än så länge i alla fall)!

Jag ska vara hemma och bara göra sånt jag vill göra när jag inte jobbar. Som att cykla! Det kommer bli mycket av det. Och hänga med mina vänner! Det kommer bli mycket av det med.

Imorgon är min sista dag innan semestern och lyckoruset vet inga gränser. Tänker att jag kommer skutta ut från jobbet med ett vårskrik (fast sommar. Ni fattar grejen...) laddat i halsen. Jag sticker direkt iväg mot Skåre för att spendera hela helgen där.

Jag vet att jag skriver mycket om cykel. Men det tar upp cirka 90 procent av min lediga tid just nu. Jag cyklar, planerar inför nästa cykling, tänker på hur jag bör äta, tränar extra för att stärka ryggen, tänker på hur jag inte borde missta sömn och läser på om och kollar Tour de France.

Så cykel blir mitt vårskrik. Om det nu går att förstå.

På lördag cyklar jag själv. Då kommer jag cykla för att kolla på den här tävlingen och sen cykla vidare. På söndag cyklar jag med pappa för att förhoppningsvis kolla på den här tävlingen och sen cyklar vi vidare. Kom och titta om ni har möjlighet!

Sen cyklar jag vidare ännu mer i veckan som följer. Och det är helt jäkla fantastiskt!

Min semester känns som om den kommer bli en perfekt avbild av mitt liv, fast med fler valmöjligheter. Jag önskar alla detsamma. Glad sommar!

Camping, cykel, sommar och fest!

Veckan har som vanligt rusat förbi. Jag har campat, cyklat, varit glad, varit sur och träffat mina fina vänner.

Att campa gav verkligen mersmak! Alltså, jag campade ju inte på riktigt. Jag var på besök på en camping där mina vänner gjorde ett tillfälligt stop. Men vad fint vi hade det! Vi grillade och spelade uno och pratade. Jättemysigt. Jag kan tänka mig att man får se delar av Sverige man annars inte hade sett genom att köra runt sådär. På natten cyklade jag hem och natten luktade så ljuvligt. Det var alldeles alldeles stilla, och daggen täckte staden som ett fint täcke. Det doftade fukt, kaprifol och sommarnatt.

Jag har naturligtvis också cyklat. Jag och min syster har börjat delta i Team Soldes onsdagsspurt och det är hur kul som helst. Jag tycker verkligen om att spurta, men måste bli lite smartare. Jag tror vi var ungefär 20 cyklister, som senare ockuperade en hel sida av St:Knuts torg. Riktigt skoj!

Dagen efter gav jag mig ut och cyklade igen. Ensam den här gången. Jag skulle cykla sex mil var det tänkt och tanken var att jag skulle träna i lite backar. Jotack. Jag var så sliten i benen från dagen innan att jag fick mjölksyra av ingenting alls och pulsen sköt i taket så fort jag trampade. Efter två mil hade jag så ont i hela kroppen, utan att ens ha ansträngt mig i närheten av vad jag brukar, att jag mest ville kasta min cykel i buskarna. Ja, det skulle jag ju aldrig göra, jag älskar min cykel. Men ni förstår principen.

Det slutade med fem mil, och efteråt var jag så tvär och sur att det inte gick att prata med mig. Det kanske verkar lite barnsligt att bli så sur över att det går dåligt en gång. Det är det säkert, men jag har känt mig så stark de senaste gångerna, att chocken av att inte vara stark blev för mycket. Det är trots allt en tävling mot den egna kroppen, det egna psyket och jag förlorade helt enkelt. Jag gillar inte att förlora, kan vi väl milt uttrycka det.

Därför föreslog min bästis att vi skulle gå ut och dansa. Att det var precis vad som behövdes. Sagt och gjort, efter ytterligare lite muttrande ryckte jag upp mig och drog iväg.

Nu är det fredag och jag tar det lugnt och förbereder inför morgondagens fest. Det är längesen jag hade folk hemma, så det ska bli riktigt kul!

Eftersom senaste cykelturen gick åt skogen, hade jag lite mer tid till att fota.

Man får se så många fantastiska vyer när man är ute och cyklar!

Nu är jag faktiskt riktigt trött. Veckan har varit intensiv och jag har som vanligt sovit alldeles för lite. Ikväll har jag städat, bakat och handlat 'til kingdom come. Mina fötter och axlar värker och straffar. Nu slänger jag upp fötterna och bjuder mig själv på en redig middag. Glad fredag!

Campingtisdag

Idag ska jag tillfälligt ut och campa! Ok, väldigt tillfälligt alltså. Jag ska besöka en camping helt enkelt. Nu, mer än någonsin, störs jag av att jag inte äger en hel träningsdräkt. Vad annat kan man ha på sig på en camping? Ok, foppa-tofflor går ju. Men det är något jag aldrig tar på mig.

Idag svassar jag fram mellan frukost och badrum. Och allt på grund av Frank. Såklart.

Sjörummet

Jag vaknade och suckade lyckligt åt det är lördag. Jag sträckte på mig, och svängde benen över sängkanten rakt ner i en vattenpöl. Yrvaken och förvirrad tittade jag mig omkring och döm min förvåning när jag insåg att hela sovrumsgolvet hade förvandlats till en sjö.

Det hade regnat så mycket och blåst så hårt att vattnet tagit över min lägenhet. Så morgonen började med att jag stod och svabbade upp galna mängder regn. Nåväl, det gick det med.

Lyckligare blev jag när jag gick ut för att fixa frukost och insåg att stockrosorna slagit ut. Sommar!


En annan fantastisk sak med den här lördagen är att Tour de France börjar! Vilken fantastisk tid vi har framför oss vänner!

Nu far jag iväg till Skåre som vanligt för cykel, umgänge, mat och bastu. Det bästa av det bästa helt enkelt.

Helgfrihet

Jag vet att jag är barnslig. Verkligen, jag fattar det. Men. Finns det något bättre än när man får lov, eller bättre formulerat, kan vara uppe precis hur länge man vill?

Min poäng är den här: När jag var liten hade jag en tid när jag skulle vara hemma. Den tiden låg ganska nära tiden när jag skulle gå och lägga mig. Och det var såklart alltid mitt i när det var som roligast.

När jag flyttade hemifrån, flyttade jag ihop. Och även om jag bestämde över mig själv, så var jag tvungen att ta hänsyn. Tvungen och tvungen; jag byggde in mig i ett beteende där vi begränsade varandra.

Sen flyttade jag till själv. Och enda sedan dess har jag älskat friheten i att kunna göra precis vad tusan jag vill, utan att behöva förklara mig. Exempel på saker jag älskar: att sova som ett kryss i min gigantiska, älskade säng, att kunna spela hög musik precis när jag vill (skit i grannarna, det här huset är så extremt ändå), kompisar kan komma och bo precis som de vill, jag behöver inte städa jämt och min poäng för ikväll - jag kan sitta uppe och kolla dålig film tills det ljusnar om jag vill!

Och det vill jag, typ varje helg! För vilken frihetskänsla! Det enda som begränsar mig på helgen är jag själv. Så är det naturligtvis varje dag, men på helgerna är jag mer fri från pliktkänslan än på helgerna.

Så sena nätter för friheten mina vänner! Älska. Hur barnsligt det än är.