I traditionens tecken

Jag älskar när jag lyckas vara sådär husmoderlig. Baka jättestora lass eller laga ett riktigt storkok eller liknande. Vet inte varför men det skänker mig enorm tillfredställelse. Jag känner mig duktig. Man kan diskutera varför och om det är bra och så vidare men det kommer ändå att sluta med att jag tycker att det är kul. Punkt. Igår gjorde jag något kul således. Jag och sambon käkade kräftor i stora lass och när vi var färdiga kokade jag lag på kräftskalen och lite lök. Denna ska nu kokas ner till en fond, och sen ska jag frysa in fonden i kuber. På det viset kan jag ta fram en kub eller flera om jag ska göra sås eller soppa eller gryta. Mums! Jag blir så glad för att nu har jag varit sparsam och miljövänlig eftersom jag tagit tillvara på allting. Precis som min farmor gjorde och som sambons mormor i Makedonien.