Jag är inte så arg längre

lika ofta. Jag är alldeles för upptagen med mitt nya jobb och att ta mig in där på ett vettigt sätt. Men jag vet också att massvis med briljanta personer låter inte detta stå i vägen för dem. Jag undrar om det är så att jag inte är bättre än så här, eller om det bara är en svacka. Jag är tydligen ganska duktig på att hitta nya grejer att trycka ner mig själv genom. Vi får se om det vaknar igen.
Jag är hemma hos mina föräldrar och hämtar luft igen. Tack och lov att jag kan det. Finns ingetr annat ställe som ger mig såå mycket energi. Bastu, öl, brasa, snacks och middag. Och lite mer öl och framförallt samtal. Helt underbart. Brukar också innebära tidigt sängående, fantastisk frukost och en lång promenad. Det är min räddning.
Så länge kan jag hänvisa till den debatt som förs kring kvinnliga komiker. Kolla in Helenas sida och tyck till, det är en viktig debatt.

Nu; ta hand om min lilla mamma. Hon behöver bli bortskämd!

Gapigt monster

Det är jag. Ett stort gapigt monster som ska ta så jävla mycket plats att folk får syrebrist. Ny regel; försöka dämpa sig själv lite. Jag är inte fem år längre och kan inte bara gapa så fort det finns något jag kanske skulle kunna säga. Jag skulle kunna, men det skulle nog andra också och nu är det dags att täppa igen lite. Man är inte mindre omtyckt om man inte får uppmärksamhet HELA tiden. Jag vet det. Egentligen. Ni vet om att ni får säga till mig va?
För övrigt kan jag berätta att tullvärde är jäkligt intressant. Så det så.