Utan socker

Blä för den här nedrans skitdagen. Sablar och banditer, tror jag att kapten Haddock sa? Solen skiner, och jag känner mig meningslös. Ni vet sådär, vad gör jag egentligen för skillnad här? Vilket ser betydligt mer dramatiskt ut på skärmen, än vad det lät i huvudet. Men så känns det lite grann idag. Då kanske det är dagen och inte jag som är meningslös. Så måste det vara. Jag hade en underbar kväll igår, och imorgon ska jag och min syster ha en dag av dekadens, vilket ska bli roligt. Men den här dagen, ja den kan vara meningslös. Den kan faktiskt inte behöva vara mer. Ska jag gå och lägga mig, sova en stund och låtsas som om jag råkade försova mig till kl ett? Nej jag ska nog bara fortsätta såhär, antar att det bara kan gå upp.

Hetaste tipset

Alla borde läsa Helenas blogg just nu, eftersom hon skriver och fotograferar resedagbok från Palestina, Israel och Jordanien. Mycket intressant, och väldigt fina bilder (som vanligt). Är man ytterliggare intresserad, bör man läsa Pernilla Ahlséns "En fattig familjs hem tar bara fem minuter att riva: livet i skuggan av konflikten". Det är en svensk journalist som åkt ner och bott hos och intervjuat 15 kvinnor på båda sidor om konflikten. Dessutom får man en slags sammanfattning av konflikten, vilket är av nytta, då man efter att ha levt med konflikten ständigt närvarande i svenska medier (den har ju varit där hela livet) blir blind, hur sjukt det än kan vara. Samma kunde man säga och höra andra säga om Balkan-krigen. Det är fortfarande väldigt många som aldrig vetat vad konflikten innebar (eller innebär), men vågar kanske inte fråga, eftersom det är nutidshistoria och man kanske borde ha koll på det.

Man behöver inte vara expert ( det är definitivt inte ett epitet jag tillskriver mig själv), men man kan tillgodogöra sig lättillgänglig information i form av exempelvis boken som nämns ovan, eller till exempel Åsne Seierstads "Med ryggen mot världen" appropå Balkan-konflikten.

Nu spårade det här ur lite.

En god nyhet är att jag idag skrivit på min uppsats (jag vet, helt otroligt!). Håll tummarna för att min ångest inte drar ner mig i apatiträsket igen.

Sjuk

Jag är influensasjuk. Igen. På väldigt kort tid. Så att jag inte orkar sitta med min uppsats, vilket suger, för jag hade verkligen tänkt att sätta igång ordentligt nu. Min handledare sa igår det mest briljanta jag hört på länge. Jag sa: jag trodde du skulle såga mig fullständigt. (För att min ångest gjort att jag absolut inte kan befatta mig med något som är nyttigt.)
Han svarar: Man är ofta sin egen största kritiker och det brukar räcka.

Genialt! Jag blev ganska taggad faktiskt. Men som nämnt är jag sjuk och mitt huvud vill inte fungera som jag vill.
Dessutom tror jag att en ny näsa håller på att växa ut i min vanliga. Den ena näsborren har ngt konstigt årt i sig som absolut inte vill ge sig till känna. Så då tänker jag att det är en ny näsa som försöker smyga sig till livet. Men jag ska nog kämpa.
Och jag konstaterade för min syster precis att jag gått runt och känt en bekant doft hela dagen. Sen slog det mig. Ålderdom! Så gött, jag har alltså börjat lukta tant redan...
Tredje effekten av dagarna av sjuka är att jag kollat otroligt mycket skräp-TV. Däribland "days of our lives", denna fantastiska serie! Numera ser jag hela tillvaron med en svagt luddig kant och varenda gång någon sagt något eller jag sagt något, måste jag hålla fast blicken på den personen väldigt intensivt och länge. Det är nog lite läskigt.

Kontrakt

Briljant rubrik, no? Jomenvisst, vi har skrivit kontrakt idag och flyttar följdaktligen till vår drömlägenhet alldeles inom snart! Grattis, applåder och mängder med skumpa till oss!

Livsmedelsverket går baklänges

För ett par år sedan kom man fram (man som i läkare och diverse forskare antar jag) till att det inte innebär någon fara för barnet om mamman konsumerar alkohol under den period hon ammar. Detta därför att alkohol går ut i blodet och blodet passerar inte mjölken. Ingen kontakt alltså. Trots detta ville inte livsmedelsverket ändra sina rekommendationer, vilket vid den tiden var nolltolerans. Detta för att man inte ansåg att det var tillräckligt fastställt att det verkligen låg till så, men vad jag minns såg man också ett moraliskt problem i att uppmana ammande kvinnor att dricka. Nu i dagarna ändrade man denna rekommendation till att ammande kvinnor kan inta ett till två glas vin en till två gånger i veckan. Varför då begränsa sig undrar ni? Jo, eftersom "det viktigt att föräldrarna uppmärksammas på att omsorgen om barnet kan påverkas vid alkoholkonsumtion". Detta är hämtat från Neo, vilket Helena visade så fint i sin blogg. Helena finns här, och Neo finns här. Som jag kommenterat i Helenas blogg är det skrämmande hur ja, marginaliserande en sådan rekommendation är. Det säger tydligt att det är kvinnans ansvar att ta hand om barnet. Det säger också att efter amningsperiodens slut, då är det inte längre farligt för barn med föräldrar som konsumerar alkohol. Som man hade det här gjort mig rasande! Att åter igen (kom igen, det är inte första gången liknande värderingar dyker upp) få veta att nä, du kan inte bli förälder. Inte på det där riktiga viset. Kvinnor ammar, de är den riktiga föräldern. Som kvinna gör det mig rasande och matt på en och samma gång. Ännu en gång får man en dos av förväntningarna på en som kvinna och det kommande familjelivet. Visst vi delar lika, och Sverige är jämställt. Men varför utgår man från att kvinnan är första person i familjeansvar?

Lägg märke till att detta inte är någon uppmaning till att man ska supa under amning. Det handlar om kritik gentemot att män och kvinnor värderas olika i föräldra- och familjesammanhang.